'Cause I belive in true love!
Vilken konsert alltså!!!!! Är fortfarande inne i lyckorus!!
Det börjar bra med Kristofer Åström som förband. Brorsan tyckte det var ett sömnpiller men jag som är lite svag för trubadurer gillade det. Blir nog att lyssna mer på när han kommer ut med sin skiva i april (tror jag han sa).
Laleh är ju oslagbar live! Visst har man sett bra artister och band men sällan har det samma känsla som hon ger. Hon kommer först in ensam och sätter sig i ett nedsläckt Cirkus, endast en strålkastare som lyser på henne där hon sitter med sin gitarr. Hon ber publiken att bara för denna låt inte knäppa kort - men det är klart att folk gör det ändå... Menmen, hursom.. Sedan svänger det till med Simon says, för att efter det göra en snygg "fade" mellan Det är vi som bestämmer och Invisible - grymt bra! Hon flummar runt på scenen och man kunde nästan ta på energin. Jag satt och undrade när hon skulle sprängas för att förvandlas till regnbågsfärgad konfetti eller fjärilar eller nåt. Hon är lika sprallig och full av energi som Linnea ett år - jag bara älskar det! Sedan under Call on me spårar hela bandet iväg och kör på en ganska bra stund. Jag undrar - om det är såhär när de har spelning, hur låter det då när de sitter och jammar? :) Inte för att det antagligen är improviserat "på riktigt" men ändå - det är ju den känslan man får. När hon ska börja spela låten Mamma frågar hon sig själv högt i mikrofonen "varför skrev jag den här låten? Det var nog när jag fyllde år.. hmm", under storebror tog hon över keyboarden och han som suttit där innan spelade istället dragspel, vilket var jävligt läckert, även där spårade hon iväg och killen med dragspelet stod nu på mitten av scen och dansade. Hon passade även på att berätta att han just blivit pappa - kan vara just sådana inslag som gör att det känns som man sitter i hennes vardagsrum och inte med hundratals andra människor på Cirkus. Under denna låt började hon även visa någon form av kung fu grejs, haha. (ni som hört låten vet varför) Och en annan kul grej som gör henne så speciell som live artist var när de körde outrot på en låt säger hon lite försiktigt till bandet "en gång till, snälla"..
Jag satt och log i lite mer än 1½ timme och hade väldigt svårt att sitta still, även under de lugna låtarna. Något grymt bra, där har vi någon som kan konsten att uppträda live - och alla hennes låtar är dessutom 100 ggr bättre på det viset, antagligen just för hennes speciella sätt att uppträda på scen.
Det var defenitivt värt den 10 timmar långa, obekväma, kalla, illaluktande bussresan ner inatt!!
Och bussresan ska jag tala kort om bara för det... ja, ibland undrar man hur folk tänker? Kommer på några (vuxna) människor någonstans inthemiddleofnowhere och bussen fylls genast av en stank av öl och - veochfasa - aftershave. Och det var inte lite heller - hostattack och andnöd here I come!! Sedan kommer fyllesnacket och fnittrandet. Fast det var lättare att bortse från då jag tackar fan för att min ipod hade kvar batterier och tillräcklig volymkapacitet att överrösta dem. Det bästa va nog att jag, när de klev på, trodde att mannen i sällskapet var en kraftig kvinna med mustach.. haha! Bortsett från dessa, mina älsklingar, så var bussresan kall och gjorde ont. Jag trodde även att vi skulle åka av vägen så fort det svängde minsta lilla. Men jag kom fram levande och har nu träffat min älskade och saknade familj :D
Linnea har växt en del (känns det som ialf) och är lika söt som vanligt. Har kommit överrens om att mamma och hon kommer upp när hon blir mammaledig! hihihoho:)
Imorgon blir det, som tidigare nämnt, ikea med far min. Mormor och moster kommer på kort besök, för att vi sedan ska mottaga de delar av Dahlberg/Persson som är kvar i staden och bjuda på lite middag.
Nu är klockan alltför mycket för en ung dam som inte sovit så värst mycket så time too go..
Puss och kram skumbanan
Det börjar bra med Kristofer Åström som förband. Brorsan tyckte det var ett sömnpiller men jag som är lite svag för trubadurer gillade det. Blir nog att lyssna mer på när han kommer ut med sin skiva i april (tror jag han sa).
Laleh är ju oslagbar live! Visst har man sett bra artister och band men sällan har det samma känsla som hon ger. Hon kommer först in ensam och sätter sig i ett nedsläckt Cirkus, endast en strålkastare som lyser på henne där hon sitter med sin gitarr. Hon ber publiken att bara för denna låt inte knäppa kort - men det är klart att folk gör det ändå... Menmen, hursom.. Sedan svänger det till med Simon says, för att efter det göra en snygg "fade" mellan Det är vi som bestämmer och Invisible - grymt bra! Hon flummar runt på scenen och man kunde nästan ta på energin. Jag satt och undrade när hon skulle sprängas för att förvandlas till regnbågsfärgad konfetti eller fjärilar eller nåt. Hon är lika sprallig och full av energi som Linnea ett år - jag bara älskar det! Sedan under Call on me spårar hela bandet iväg och kör på en ganska bra stund. Jag undrar - om det är såhär när de har spelning, hur låter det då när de sitter och jammar? :) Inte för att det antagligen är improviserat "på riktigt" men ändå - det är ju den känslan man får. När hon ska börja spela låten Mamma frågar hon sig själv högt i mikrofonen "varför skrev jag den här låten? Det var nog när jag fyllde år.. hmm", under storebror tog hon över keyboarden och han som suttit där innan spelade istället dragspel, vilket var jävligt läckert, även där spårade hon iväg och killen med dragspelet stod nu på mitten av scen och dansade. Hon passade även på att berätta att han just blivit pappa - kan vara just sådana inslag som gör att det känns som man sitter i hennes vardagsrum och inte med hundratals andra människor på Cirkus. Under denna låt började hon även visa någon form av kung fu grejs, haha. (ni som hört låten vet varför) Och en annan kul grej som gör henne så speciell som live artist var när de körde outrot på en låt säger hon lite försiktigt till bandet "en gång till, snälla"..
Jag satt och log i lite mer än 1½ timme och hade väldigt svårt att sitta still, även under de lugna låtarna. Något grymt bra, där har vi någon som kan konsten att uppträda live - och alla hennes låtar är dessutom 100 ggr bättre på det viset, antagligen just för hennes speciella sätt att uppträda på scen.
Det var defenitivt värt den 10 timmar långa, obekväma, kalla, illaluktande bussresan ner inatt!!
Och bussresan ska jag tala kort om bara för det... ja, ibland undrar man hur folk tänker? Kommer på några (vuxna) människor någonstans inthemiddleofnowhere och bussen fylls genast av en stank av öl och - veochfasa - aftershave. Och det var inte lite heller - hostattack och andnöd here I come!! Sedan kommer fyllesnacket och fnittrandet. Fast det var lättare att bortse från då jag tackar fan för att min ipod hade kvar batterier och tillräcklig volymkapacitet att överrösta dem. Det bästa va nog att jag, när de klev på, trodde att mannen i sällskapet var en kraftig kvinna med mustach.. haha! Bortsett från dessa, mina älsklingar, så var bussresan kall och gjorde ont. Jag trodde även att vi skulle åka av vägen så fort det svängde minsta lilla. Men jag kom fram levande och har nu träffat min älskade och saknade familj :D
Linnea har växt en del (känns det som ialf) och är lika söt som vanligt. Har kommit överrens om att mamma och hon kommer upp när hon blir mammaledig! hihihoho:)
Imorgon blir det, som tidigare nämnt, ikea med far min. Mormor och moster kommer på kort besök, för att vi sedan ska mottaga de delar av Dahlberg/Persson som är kvar i staden och bjuda på lite middag.
Nu är klockan alltför mycket för en ung dam som inte sovit så värst mycket så time too go..
Puss och kram skumbanan
Kommentarer
Trackback
